Ninna-ninna-ninnanaa...

...ninna-ninnaa-ninaa
Dagens boktips

Ser mig framför er i en regnbågsfärgad jättestor fåtölj med benen i kors, med ett skäggbeklätt ansikte

... Tomas lagar gräddig sparrissoppa med bacon och dukar fint i matrummet. När allt är redo lägger sig A ner på golvet och skriker omotiverat. Som jag uppfattar det. Själv har hon säkert en uppsjö argument, men dom tänker hon inte slösa på mig. Hon är skitförbannad, helt enkelt, och till slut lyfter jag upp henne samtidigt som jag kissar på mig en smula. Kontinent är en större sammanhängande landmassa. Inkontinent är när man kan se konturerna av en större sammanhängande landmassa i trosorna...


... när nästa våg av värkar masserades fram ur min sönderslitna kropp så slafsade resten av underverket ut, sen blir det tyst i kroppen. Lugnt och stilla. Det enda som hörs är skriket från en alldeles ny fantastisk liten människa. Det är ett mycket, mycket vackert skrik. Och en helig stund. Som bryts av att barnmorskan säger: "Nu måste jag sticka in ett finger i din anal"...

...Doktorn började sy.... hon sydde länge den här doktorn. Inte för att vi inte hade trevligt, men jag hade den här starka längtan att få lägga min fortfarande livmodervarma son på bröstet och efter en stund frågade jag hur många stygn det rörde sig om, och doktorn svarade att; hmmmm, i såna här fall brukar jag säga "några stycken". Och hon sydde och tråcklade och nästade och efter en stund kom jag jag på mig själv att tänka på bilden på den där gobelängen som Alexander skickade till mig i förra veckan. Ett vackert, klassiskt korsstygnsbroderi, inramat av klarblå sneslåband och med texten; "En stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem" Måhända var det den hon jobbade på. Jag ville inte fråga...

... Well, isn't it ironic. Först vill kroppen inte släppa ut nånting. Varken barn eller slaggprodukter. Sen kan den inte hålla det mest elementära inne. Idag bajsade jag på mig. Jag har tagit ett laxerande medel för att över huvud taget våga pressa nånting igenom mina visdomsord i korsstygn, men när det står på flaskan att det ska "underlätta" vid toalettbesök så tror man ju i sin enfald att man faktiskt ska hinna till toaletten...


Ur "9½ månad" av Annika Lantz