måndag, september 17, 2007

Tvångstankar

Nu ska jag bekänna en sak.
Jag lider av tvångstankar. Ni kommer inte att få reda på alla, för då kommer ni nog att säga upp bekantskapen med mig och konstatera utan tvivel att jag är helt galen.

Allt började med att jag på högstadiet fick höra att man inte skulle jämföra händer med någon annan - för det betydde otur. Då skulle någonting hemskt hända med någon i ens närhet.
Det blev alltså starten för mina tvångshandlingar
Jag fick för mig att inget kunde jämföras som var likt. T.ex. kunde jag inte ställa mina skor precis bredvid varandra, eller korsa armarna utan att hålla händerna på olika nivå, eller lägga saker jämnt och symetriskt i största allmänhet. Sen späddes allt bara på och jag höll på att ta och känna på saker på olika sätt, ända tills det "kändes rätt".
Sen har de här tvångstankarna kommit och gått i perioder. Ibland är jag ganska befriad och ibland är det värre.
Men det är ju helt sjukt! Fast jag skrattar åt det när jag berättar för folk (vilket inte händer så ofta i och för sig) och jag skrattar nästan aldrig så mycket när jag hör om andra som har tvångstankar. Det är ju ett så festligt fenomen.
För man är helt övertygad om att "om jag inte lägger den där penna där, eller går till vänster om den där hyllan i butiken, så händer något hemskt. Och allt handlar om den magkänslan man har. För om man låter bli att göra det man fått för sig att man måste göra, så får man ont i magen - ända tills man gör det ändå. T.ex. i en matbutik så måste jag ta den "rätta produkten" av alla som står i hyllan. Och det är också en känsla. Eller på hockeyträningen måste jag ta den pucken som känns rätt när man gör en övning, av alla som ligger där på isen. Ha! Det är ju helt galet

Fast jag har en plan!
Det är ju fullt möjligt och inte alls svårt att hitta på nya tvångstankar som man ganska fort kan bli övertygad om att de är sanningar.
Så jag försöker i omgångar att hitta på tvångstanken att "jag får inte hålla på med tvångstankar - för DÅ kommer det att hända något hemskt"
Smart va?
Jag jobbar på det...

Det var dagens bekännelse

Dagens norska låt:
"Aldrig mer" med okänd norsk artist.
Den spelas i snitt 8 gånger per timme på radion. Minst


//EMS

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du er ikke alene! Noen pucker er bare bedre enn andre....

Evesie sa...

Tack Kristin! Det var fint att höra :)

Anonym sa...

Hmm... jag vet inte om rätta sättet att bota tvångstankar är att hitta på en ny tvångstanke, men jag förstår hur du menar! Jobba på! Tänk på att det faktiskt inte är du som styr världen med dina tankar (jag är ledsen, men det är faktiskt inte så). Det kanske skulle hjälpa om du tror på Gud, då kan ju han/hon överta dina tvångstankar och bekymra sig om världen istället? Vad tror du om det?
Men jag vet hur det är, jag tänker också sådär konstigt ibland!!

Stor systerkram!!!

Anonym sa...

Oj, det är otroligt vad lik mig när det gäller vissa saker! T.ex. det där om att man måste gå på vänster sida av saker för annars kommer det hända något hemskt, exakt så är det för mig! Jag måste alltid sätta på den vänsta skon först, det vänstra byxbenet ska på först och den vänstra skon måste alltid stå en liten bit framför den högra (märks det att jag är vänsterhänt?) Dessutom har jag vissa tvångsrörelser. Det låter skitkul, vilket det är när man pratar om det, men det kan verkligen bli skitjobbigt ibland för det är ju så svårt att komma ur tvånget! Men jag försöker göra uppror mot tvångstankarna genom att göra tvärtom mot vad tankarna säger åt mig att göra.

Bra att du skrev om det i bloggen :)