Jo

Jag läste en insändare från någon tidning för ett par år sedan, som bekanta till min familj hade klippt ur och satt upp på kylskåpet. Den handlade om att mödrar daltar med sina söner, förhållandevis mer än med sina döttrar
För döttrar förväntas klara sig själva, när det gäller att bo själv, tvätta, städa o.s.v. De blir präglade dels av hur föräldrarna agerar själva plus vad föräldrarna ger för värderingar och upplysningar till sina döttrar. När det gäller pojkar/söner, så förväntas det att de är handlingsförlamade, odugliga och hopplösa när det gäller att klara sig själva (OK jag tar i, men ni förstår poängen)
Ett typiskt scenario är att - när dottern flyttat hemifrån bjuder hon själv in familjen på nybakade scones i ett nystädat hem. Sonen däremot kommer hem till föräldrarna och äter mat och tar med sig fyra kassar smutstvätt.
Sen kan man fråga sig om det är något fel eller problem med det här.
Och vems är då felet i sådana fall?
Jag tror själv att det handlar om något undermedvetet som särskilt mödrar gör - kanske också fädrer..



Ikväll är det bio-time. Oceans 13
Har ju sett den första många gånger, men andra bara en tror jag.. vet inte om man bör komma ihåg nåt! Men det går nog fint.. jag glömmer nog snart vad den här handlar om också

Dagens norska ord:
Smekke = haklapp
(om ni undrar vad jag fått de här bebis-inspirerande orden ifrån, så är det efter mitt besök på Tomas UG-barnehage i lördags, som för övrigt var ett hyvens trevligt besök! Med massor av fina barn (3 stycken närmare bestämt))

//Ave-Maria