Pant och pasta

Idag har jag varit och pantat 9 kassar fulla med burkar och flaskor. Det var lite att bära, och på väg till butiken var det en snäll ung pojke som frågade om han skulle hjälpa mig! Han var kanske 13-14 år eller så. Då blir man glad! Fast jag var nästan framme, så jag sa att det gick bra.
Det är lite typiskt mig att tacka nej om nån frågar om man ska hjälpa till. För jag vill för det första klara av det själv, och tar det nästan som en förolämpning om nån erbjuder sig, och för det andra vill jag inte besvära med att nån ska hjälpa. Men oftast direkt efter känner jag att det nästan är otrevligt att tacka nej till hjälp?! Hur ska man göra egentligen? :)

Men den snälla pojken lyfte min fördomsfulla syn på de håplösa och ubrukliga Oslo-borna.

Jag håller på att shina lägenheten, men det tar lite tid när man gör en massa annat strunt istället.
Jag har för övrigt lagat mig världens godaste pastasallad! En riktig hit


Tjing tjing