Je suis une parachutiste

Idag vaknade vi till stralande solsken och underbar vy over alla berg som omger oss har. En perfekt dag for fallskarmshoppning alltsa!
Nar vi kom dit visade det sig att vi skulle fa hoppa fran 12 000 feet, istallet for 9 000 som vi hade bokat. Alltsa ca 4km istallet for ca 3km.
Vi fick vara snygga sparkdrakter till hoppdrakter, och instruktioner fran min tandem-kompis Emilie. Nar vi sitter fastspanda till var hoppar skulle vi alltsa sticka ut benen ur flygplanet och lata dom hanga fritt, bakat, som en banan. Och nar man hoppar ivag skulle man korsa armarna framfor brostet och halla huvudet bakat.

Turen upp i propellerplanet gick inte av for hackor, med vy over Mount Cook (ca 3700m - Nya Zeelands hogsta) och Mount Tasman (ca 3500m), Fox Glacier (en av Nya Zeelands 3000 glaciarer), samt massor av andra snokladda och skogskladda berg, regnskog och Tasman Sea som ar havet mellan Australien och Nya Zeeland.

Sen var det dags att hoppa ut. Jag och Emilie forst, medan Ida satt kvar med sin polare i planet, men de hoppade ut strax efter oss.
Bananstallning, och sa plotsligt for vi ut. Nar Emilie knackade mig pa axeln fick jag ta ut armarna, och fortfarande halla bananstallningen. Det fria fallet ar pa cirka 45 sekunder, men kandes som 20 kanske! Hur grymt som helst och vilken utsikt och framforallt vilken kansla!!!
Sedan drog Emilie fram fallskarmen och da blev det alldeles lugnt. Jag kunde ta fram min videokamera som jag hade runt halsen och filma. Dar svavade vi under ett antal minuter. Det var en orealistisk upplevelse. Man forstar aldrig att man ar uppe i luften, for allt ar sa litet dar nere, sa det blir overkligt.
Till slut landade vi bada pa rumpan.
Fantastiskt

Idag ska vi slappa. Vi inser att vi har manga dagar att ga pa, sa vi behover inte ratta nanstans varje dag :)

Hoppas ni har det bra dar hemma,
simma lugnt